Från Sverige till Coin

Väckning före kl 4 på morgonen, vi fick frukostpåsar kvällen före eftersom restaurangen inte öppnat så tidigt på morgonen. För dem fick vi betala 95 kr extra per person och innehållet var inte mycket att hurra för men vi klämde i oss varsin yoghurt innan vi rullade ut våra sex väskor till entren. Det var mörkt, snöblandat regn och blåsigt när vi åkte buss till terminalen. Kön till bagageinlämningen var lång, trots att det inte var så många resenärer där som det brukar vara och vi fick visa upp våra dokument med negativt pcr-test för att få checka in bagaget. Vid gaten var det mycket färre personer än vanligt och strax före kl 6 var det dags för ombordstigning, de släppte på fem rader i taget med början längst bak. Vi satt långt fram och det var väldigt glest med resenärer, jag har aldrig flugit med så få medresenärer någon gång. Vi fick en låda med frukost, yoghurt igen, en inplastad fullkornsskiva, en skiva ost, en bit gurka och en liten burk med juice. Inget kaffe eller te serverades pga coronan. Och alla skulle ha munskydd på hela tiden (utom när man åt eller drack något). Stolarna på raden framför var tomma så vi kunde lägga oss på varsin stolsrad och få lite sömn. Det var skönt.

Flygningen gick bra och vi landade lite senare än planerat men vi startade lite senare än ordinarie avgångstid också. Det var mest moln över Europa så vi såg inte så ofta ner till marken.Väskorna låg redan på bandet när vi kom dit och med varsin bagagevagn så gick det att få med alla väskorna. Vi hade bokat en hyrbil och enligt instruktionerna skulle vi ringa till hyrfirman och meddela när vi hämtat våra väskor. De svarade och vi gick till den avtalade mötesplatsen och behövde inte vänta många minuter innan en minibuss kom och hämtade upp oss och en person till. Vi blev skjutsade dit bilarna fanns och behövde inte vänta länge där heller innan det blev vår tur och det gick väldigt smidigt. Vi fick en väldigt ny BMW X2, vit och fin men det krävdes att fälla baksätet och ta bort hatthyllan för att få plats med våra väskor. Tur att vi bara var två personer.
Med hjälp av gps:en i telefonen åkte vi mot Alhaurin del Grande, grannorten till Coin där vår advokat har sitt kontor. Adressen stämde inte riktigt så vi fick ringa honom för att hitta rätt.Trevligt att få träffa Antonio i verkligheten, trots munskydd på. Vi fick kvittera ut våra nycklar och fick även kopior på kontraktet och han önskade oss lycka till. Han tipsade oss att registrera oss i vår kommun, det var vissa fördelar både för kommunen och oss. Från Alhaurin var det inte långt till Coin och snart närmade vi oss huset.

Det var ganska pirrigt att låsa upp grindarna och komma in första gången. Vi kände i alla fall igen oss från de bilder vi fått men det är svårt att beskriva de första känslorna. Förväntan och skräckblandad förtjusning. Vi gick runt i huset och i trädgården och kollade hur det såg ut. Ett nästan tomt hus som inte haft någon som bott där på länge ger inte det allra bästa intrycket.

Vi bar in väskorna och gav oss direkt iväg för att handla det mest nödvändiga. Det blev en rågad kundvagn på Carrefour, täcken, kuddar, stekpanna, lite mat mm.

Jimmy började direkt fixa med poolen som behövde mer klor, lampor behövde bytas mm. Anette städade i köket eftersom det inta var speciellt rent och fräscht. Tydligen är de inte så noga med flyttstädning här.

Vi kunde äta vår första måltid ute, även om det var lite svalt på kvällen.